Intervju med Cecilia Bäcklander, en av författarna bakom boken ”Nattvandrare och fredslöpare”.

Berätta om din bok "Nattvandrare och fredslöpare"!
Boken handlar om människor och utveckling i Östafrika. Den bygger på våra personliga erfarenheter av att bo och arbeta i regionen under många år. Framför allt skildrar vi ett antal kvinnor som betytt mycket för oss och som kämpar för sin familj, sina medmänniskor och sin region. Vi tror att den stora outnyttjade utvecklingsmöjligheten finns hos kvinnorna, som idag utför det mesta av arbetet, värnar om barn och familj men har alldeles för lite inflytande. Boken skildrar också politiken, konflikterna och korruptionen. Trots de stora problem vi berättar om hoppas vi att vi också lyckas förmedla vår stora kärlek till regionen och till de människor som vill förändra.

Hur kom det sig att du började intressera dig för Afrika?
Efter alla år vi har tillbringat i Östafrika tyckte vi att vi hade en historia att berätta.Vi har haft möjlighet att följa både människor och utveckling under många år. Ibland kan en familjs historia berätta mycket om utvecklingen i stort.

Berätta om ditt favoritstycke ur "Nattvandrare och fredslöpare", eller om något i boken som ligger dig extra varmt om hjärtat!

De människor som betytt mest för oss är Tukuma och familjen Shamso i Etiopien. Historien om dem inleder boken och är på många sätt nyckeln till vårt engagemang. Tukuma äregentligen så vanlig, så många kvinnor lever ett liknande liv, och ändå är hon vår hjältinna. Tukuma och hennes medsystrar bär upp samhället. Vi har lärt oss mycket av dem.

Maratonlöperskan Tegla Loroupe i Kenya och HIV-smittade Elisa i Tanzania är två andra kämpande kvinnor som gjort stort intryck på oss.

Berätta om arbetet med boken! Vad har varit lättast, svårast, roligast och mest överraskande i skrivprocessen?

Det var lätt att skriva boken. Bo Göransson har arbetat med Afrikafrågor större delen av sitt yrkesliv - som biståndschef i Tanzania på 70-talet, på jordbruksministeriet i Etiopien på 80-talet, som Sidachef i Sverige på 90-talet och som svensk ambassadör i Kenya på 00-talet. Han har alltid sysslat med att analysera utvecklingsfrågor. Jag har arbetet med dokumentärfilm i regionen i ett antal år och därigenom fått särskilda inblickar.

Vi älskar båda att skriva.

Vilka tycker du ska läsa din bok, och varför?

Alla med intresse av Afrika och utvecklingsfrågor. Alla som vill resa till Östafrika. Vi tror den ger lust och inspiration att lära känna människor och länder som vi berättar om. Vi hoppas att den ger kunskaper utöver torra fakta, men också en massa fakta.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Att skriva är en lyx och en njutning när man har en historia att berätta. Jag vaknar på morgonen med nya, bättre formuleringar av det jag skrev dagen innan och kastar mej över datorn. Känslan när språket flyter och man hittar de rätta orden är fantastisk.

Hur reagerade din omgivning när du plötsligt var publicerad författare?

De vill också börja skriva.

Har du några tips till andra som vill skriva en bok?

Detta är min första bok så det är förmätet att ge råd. Men om jag ändå ska göra det är kanske mitt bästa tips att sitta kvar på stolen. Att låta det flöda först och censurera sej sen. Man måste inte ha överblicken från början.

Bor: I Stockholm
Gör: Sysslar i någon grad med medicinsk rådgivning, speciellt med terapirestistenta tillstånd i muskler och leder samt en och annan debattartikel.


Din bok "Självbespeglarna" skildrar olika människor som alla
har någonting gemensamt, strategier för att bekämpa/dämpa
ångest och oro och få vardagen att fungera. Berätta på
vilket sätt vi får följa dessa personer.

"Självbespeglarna" är främst en berättelse om de existentiella villkor under vilka människor framlever sina liv och hur de på olika sätt försöker lösa sina problem. Några av personerna nämns bara i förbigående. Andra
kan man följa över kapitlen. På vilket sätt frågar du?! Som att titta i ett kalejdoskop; växlande bilder som
oombedda tränger in i skallen när man befinner sig på en analyssoffa.

Kan du ge något exempel på någon strategi som karaktärerna
använder sig av? Är de tillfälliga destruktiva
orosdämpare...alkohol, sex, mat...eller mer positiva
strategier, terapi, träning, yoga..? Finns det ett samband
i karaktärernas strategier?

Vad jag försöker beskriva är hur människan formas. Egentligen ända från moderlivet till livets slut. Hur hon påverkas av motgångar och med ständiga pålagringar eller tekniker försöker undvika sin ångest.
Så står hon där färdig, stelnad och vilsenoch glor ut över sitt liv. Det finns lika många strategier som det finns människor.
Om man kan bryta sig ur detta mönster och se på sig själv i perspektiv (och humor) har man kommit långt.

Hur föddes idén till boken?

Det var inte min idé. Det var någon i min omgivning som med återkommande propåer
menade: "Du borde skriva en roman!" Så blev det till slut så.

Speglar dessa personer människor i vårt samhälle idag?

I allra högsta grad, i alla tider, alla samhällen.

Känner människor igen sig i min bok?

Det borde de göra.

Vilka skulle du rekommendera att läsa din bok? Är det någon som inte bör läsa den?

Den bör läsa boken som är intresserad av spelet mellan individer; hur t ex samspelet i en familj förvränger och ibland gör medlemmarna till karikatyrer. Den som inte är intresserad av de mer djupgående aspekterna i livet kanske ska tänka sig för innan hon el. han läser boken.

Har du alltid skrivit?

Jag har inte alltid skrivit. Förutom debattartiklar.

Vad fick dig att ge ut boken på Vulkan? Hur fick du höra om
Vulkan?

Två förlag var intresserade av boken. Ett förlag antog den men vi kom inte överens om villkoren.
Det kommer så småningom en ny bok. Antagligen vänder jag mig då till Vulkan, som jag tycker har breddat utgivningen och gett fler chansen att publicera sig.

Länk till Självbespeglarna som finns att köpa här på Vulkan.se:

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=9194

/Malin Letser

Vilka ska läsa Musfällan? Och varför?
Alla förstås! Allvarligt talat tycker jag att min roman bör intressera alla som nån gång funderat över vad morgondagens människor ska leva av – och för. Själv är jag helt övertygad om att det som vi idag ser som viktiga och meningsfulla jobb aldrig mer kommer att ge vad vi kallar full sysselsättning. Då har vi bara två saker att välja mellan: Att vi delar på de jobb som finns eller att fler och fler hamnar helt utanför arbetsmarknaden.

Vad inspirerade dig att skriva en roman?
Jag har alltid skrivit. Och jag har alltid drömt om att kunna ge ut en roman. Faktum är att jag fick mina första noveller publicerade innan jag fyllt 15. Sen tog jag time out – fast jag vet inte om begreppet fanns då – och när man kommit upp en bit i åren är man ju inte längre intressant för förlagsbranschen. Skrivit har jag gjort ändå. Försörjt mig växelvis som journalist och copywriter. Genom en kollega fick jag kännedom om Vulkan. Först då kunde drömmen förverkligas.

Var det självklart att det skulle bli Musfällan eller hade du andra idéer?
Det gav sig självt på något sätt. Jag tycker att jag hittat en idé som ligger precis rätt i tiden. Själva grundidén har jag burit på ett tag, men det var när finanskrisen slog till i USA som jag insåg att det var nu eller aldrig som gällde. När jag kommit så långt skrev jag färdigt romanen på några veckor.

Vad har varit lättast, svårast, roligast osv i arbetet med boken?

Svårast var nog att begränsa sig. Att inte sväva ut för mycket i periferien. I ett första utkast var min roman betydligt längre. Jag tror den tjänade på att ett par tämligen ovidkommande händelser fick maka på sig. Och roligast: För mig är själva utformandet av texten lustbetonat. Jag vet att detta kan vara på gott och ont. Det blir lätt för mycket utsmyckning på själva innehållets bekostnad.

Har du några tips till andra som vill skriva en roman?
Det vore väl förmätet med tanke på att det tog så lång tid för mig själv att komma till skott? Om jag ändå skall säga något så får det bli detta: Berätta din historia – och sätt punkt. Själv är jag närmast allergisk mot tegelstenar. Kortromanen är mitt format. Jo, en sak till tror jag kan vara ett gott råd: Snåla inte med stilgraden. Jag skrev min text med 9 punkter Times New Roman. Det blev onödigt smått, men omfånget blev några sidor mindre.

Och så den klassiska sportfrågan: Hur känns det så här på andra sidan målsnöret?
Det var just en fråga till en gammal friidrottare! Och svaret är: Tack, bra. Mycket bra rentav. Jag ser redan fram emot nästa lopp. Men först får vi se om det här försöket leder till en final!

Ska vi tolka det som att du har något mer på gång?
Om formen håller i sig kanske jag ställer upp på nytt. Jag har för mig att det nånstans i gömmorna döljer sig ännu ett romanutkast. Och kanske framförallt ett ganska långt kommet material till en liten diktsamling.

Kort intervju med Peter Palm, författare till boken ”Bok ett”.

Berätta om din bok "Bok ett"!
"BOK ETT" är en annorlunda, lekfull och allvarlig bok som
inte kan kategoriseras vare sig som dikt, novell eller roman.
Den är vildsint och fullmatad och skriven ur lust och inspiration.
Jag citerar här inledningsraderna i boken, vilka är symptomatiska:
"Frida ger mig en örfil och knuffar mig utför berget.
Medan jag faller funderar jag på vad jag ska ha till frukost."

Bokens titel är lite annorlunda, syftar den på att det kommer
att komma fler i samma serie?
För det första tyckte jag att "BOK ETT" var en väldigt passande
debuttitel. För det andra så har du rätt i att det är en serie, men
"BOK ETT" är en sammanslagning av Bok ett, två och tre, en
tredelad serie i samma volym (Ett "kinderägg" där man får tre
i ett!), så det blir inga fler liknande böcker. Däremot har jag
flera andra böcker på gång. Redan om en knapp månad ger jag
ut mina två diktsamlingar "DIKTER" och "BLANDNING".
(På Vulkan så klart!) Och till hösten kommer ännu mer.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Jag skriver i huvudsak för att ge något till andra människor.
Förmedla mina (bok)uttryck och förhoppningsvis beröra.
Jag tror jag inspireras av i princip allt! Ut med känslelspröten
och låt livet flöda in! Musik, människor, resor, världen, drömmar...etc.

Hur reagerade din omgivning när du plötsligt var publicerad författare?
Med stor glädje och ett "Äntligen!" För de vet hur länge jag
arbetat med mitt skrivande. De vet att ett stort mål är nått för mig
och att ett tomrum nu fyllts. Och mina vänner har alltid stöttat mig
genom åren. Stort tack till dem!

Varför ska man läsa "Bok ett"?
Om man tycker om det lätt absurda och surrealistiska, men som samtidigt
är både personligt utlämnande, lättsamt och humoristiskt.
Om man tycker om en bok som man både kan läsa från början eller
hoppa in i på vilken sida som helst. Om man tycker om att läsa något
som författaren (under de tre år det tog) skapat med stor lust och glädje.

Något annat du vill tillägga?
Jag hoppas att Vulkan fortsätter att finnas länge. Det ger en fantastisk
möjlighet för alla skrivande människor - och en viktig sådan.
Slutligen önskar jag mina läsare en god och givande läsning!

Kort intervju med Ingalill Ekenberg, författare till romanen ”Släktbandet”.

Berätta om din bok "Släktbandet"!

Släktbandet är både ett familjedrama och en släktkrönika som beskriver kulturella och moraliska skillnader i tre generationer. Händelserna kretsar till en man i 50-årsåldern. Med engagemang i såväl sina vuxna barn som åldriga föräldrar kommer hans egna livsval att leda mot ett sammanbrott.

Nya tankar om livet och skillnader i de olika generationerna ger honom startskottet mot en inre resa om ett sökande som leder honom mot en annan verklighet än dess invanda yttre glans. ”Vem är jag -känslan” förstärks antingen han vill det eller inte.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Under ett fantastiskt uppträdande, på Forum i Köpenhamn oktober 2005 av illusionisten David Copperfield med temat ”kvällen kommer att förändra ditt liv”, blev jag påmind om att bokförlaget Forum hade utlyst en romantävling. Jag hade börjat skriva för tävlingen men pga andra omständigheter hade jag lagt skrivandet på is. Då jag såg David Copperfield inspirerades jag av lusten om att slutföra min inre dröm om att färdigställa min roman. Så den kvällen förändrade mitt liv på så sätt att glöden kom fram på ett annat sätt än tidigare.

Under skrivprocessen växte historien fram och jag ändrade både början och slut ett antal gånger.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Före datorernas tid skrev jag väldigt många brev till vänner. Jag brevväxlade som man sa på den tiden. Inspirationen föddes nog där då många kommenterade mitt sätt att skriva och uppmuntrade mig att gå vidare. Att bara sitta ned på ett café eller en terminal och betrakta människor som kommer och går sätter igång mitt fantasiflöde om hur olika människor har det i sin värld och då kan antingen en action, tragedi eller komedi spelas upp i mitt huvud och trycka på skrivarlusten.

Hur reagerade din omgivning när du plötsligt var publicerad författare?

Jag har bara mött positiva reaktioner. Jubel och applåder samt en ros till Vulkan som gör det möjligt för människor med författardrömmar att komma in på en väg som bara kan leda till ett trevligt mål.

Skriver du på något nytt nu?

Ja faktiskt – men jag kommer att lägga om strukturen eftersom jag lärt mig så oerhört mycket genom denna bok.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en roman?
Sätt viljan i verket och skriv, skriv, skriv lär av de skrivkunniga, ta till dig kritik och gör något konstruktivt av det. Genom Vulkan fick jag kontakt med Manusdoktorn och Redaktören Lennart Guldbrandsson som gav mig personliga kommentarer och som ledde mig mot större kunskap och massor med aha-upplevelser som är GULD värt i ett skrivande. Jag köpte också Lennarts bok ”Manusförfattarens guide” som verkligen är att rekommendera!!! Känner du dig sedan mogen kan jag även rekommendera Vulkans Deluxepaket som verkligen innehåller professionell kunskap.

Varför ska man läsa "Släktbandet"?

Man tänker på sina rötter, på sina förfäder och hur de tänkte och agerade på sin tid, och man ställer sig frågan, eller får svaret på, varför man är den man är. Jag tycker det är viktigt att man inte dömer för hårt utan ser hur generationsklyftorna förändras och samtidigt förstår att vår efterkommande generation kommer att skapa nya klyftor i släktbanden.

Ismael Nagy vann tillsammans med Roza Takiporian skrivtävlingen Ungdomens röst. Men alla bidrag var fantastiska och finns att läsa i boken Nej du är ju svart som vi ger ut här på Vulkan.

Boken med alla fina bidrag heter "Nej du är ju svart "och finns nu att köpa här på Vulkan! https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=32075

Nyamko Sabuni var på plats i Sollentuna och gav bland annat tre tips till morgondagens vuxna:

1. Respektera mångfalden
2. Satsa på er utbildning
3. Var glada! Allt är inte helvete, det finns mycket bra också!

Det ligger mycket bra i det med Nyamko Sabuni säger. Allt är inte skit, det mesta i livet handlar om hur vi väljer att se på det. Vi kan inte ändra på något som har hänt, vi kan inte alltid förändra det som är nu, och vi kan inte förutbestämma vår framtid. Men vi kan alltid bestämma hur vi väljer att förhålla oss till det!

Kolla mingelbilder och annat från dagen i Sollentuna på Linda Skugges Ameliablogg.

http://www.amelia.se/blogg/linda-skugge/

Stort grattis Ismael Nagy och Roza Takiporian! Och stort grattis alla andra också, ni är grymma!!!

/ Malin Letser

En av dem lagar mat på bilmotorn..Läs om finalisterna i kokbokstävlingen som arrangerades av Vulkan och Taffel.se. Workshops, matstyling och marknadsföring stod på menyn när de fick en heldag i Stockholm.

http://taffel.se/artiklar/kokbokstavlingen-fem-fina-finalister

Vad ska man med en spis till när det går lika bra att laga mat på bilmotorn?

Exempel på människor som är öppna och positiva är alla som är med i Ungdomens röst! Juryn är nu i  slutfasen i arbetet med att läsa alla bidrag och utse vinnare. Vilket underbart arbete de har som får läsa alla underbara texter. Snart får också vi göra det...Tills dess får vi läsa intervjuer med författarna. Idag har vi en intervju med Moa Börjesson.  För henne är mångfald att alla accepteras precis som de är.

Jag tycker att det låter väldigt bra. Låt alla vara som de vill, och låt dig själv vara som du vill vara. För precis som vi ska acceptera andra måste vi också acceptera oss själva precis som vi är. Njut av att du är du, och ha en fin vårvecka!

/ Malin, Malin.Letser@vulkan.se