Namn: Micke Täll
Bor: Stockholm och Dalarna
Ålder: Född 1956, en halvhyfsad årgång
Gör nu: Arbetar som konsult inom bemanningsbranschen, men söker egentligen konsultuppdrag inom arbetsmiljö och arbetsorganisation alternativt personalfrågor.

Berätta om din bok "Med halvöppen käft genom Argentina"

Faktiskt en komplex bok, som i en underhållande form är dels en inblick i 70-talet ur ett underifrån-perspektiv, dels en historielektion från en svunnen period i Sverige. Men också en inblick i ungdomars liv och känslor då. Likheterna mellan nu och då finns i boken, men hur ser läsaren det? Haschet fanns då som nu. På ytan i boken är det mycket som lockar till skratt, men om man försöker se bortom det, finns det djupsinnigheter för läsaren att upptäcka, men ser man det? Jag är förväntansfull på reaktioner.

Du skriver att du fick inspiration till din första roman
när borgarna vann valet 2006, berätta.

Upprinnelsen är den likheten i respektive vals retorik. Socialdemokraterna åkte av vagnen 1976, för att väljarna var benägna att pröva något nytt efter 44 år och statsminister Olof Palme var omstridd. Lika omstridd som Göran Persson 2006, men av helt andra skäl. 2006 hade 12 år av socialdemokratisk regering fått sitt slut. Men jag tolkar det som att man var trött på den, som väljarna uppfattade det, maktfullkomlige Persson. Palme ansågs inte som maktfullkomlig, men kunde ha ett överlägset sätt mot sina motståndare. Det gick hem, eftersom Palme verkade drivas av ett rättvisepatos. Detta till skillnad mot GP som kanske framstod som en tom fasad, utan ärlig vilja att förbättra villkoren för människorna. Men i båda valen var faktiskt den största frågan om antalet arbetstillfällen som egentligen avgjorde, enligt mitt sätt att se det. 1976 var vår basindustri illa ute och 2006 missade socialdemokraterna helt att prata jobb. Jag tror också att det var lika många ungdomar då som nu, som vare sig brydde sig om politik eller röstade. Boken försöker beskriva det ur ungdomarnas vinkel. Jag kommer ihåg hur det var.

Är din bok politisk?

Jag vill inte skriva läsarna på näsan om det politiska i boken, men eftersom du frågar så svarar jag JA! Men det ställer krav på läsaren. Man kan dock läsa boken som ren underhållning, utan att se det politiska. Det är också en kärleksroman och bokens titel har mer att göra med handlingen, än vad man förstår i början. Har dessutom försökt att jämställt låta tjejer och killar få ungefär lika mycket utrymme. Allt detta gör boken komplext sammansatt. Jag utlovar många skratt, eftersom dom som har läst boken har sagt det. Det är precis så jag hade hoppats. Det finns inga döda punkter i boken.

Kritiskt mot svensk politik idag?

Svar JA!. Och då menar jag rikspolitiken. Kommunalpolitiken utanför Stockholm handlar om andra saker, där kan man få se politiska koalitioner man inte skulle kunna tänka sig i riksdagen. Men varje kommun har ju ett överhängande dagligt bekymmer som man måste i praktisk politik bemöta- skaffa JOBB, JOBB och åter JOBB. Därav en mer pragmatisk inställning, även om det finns undantag.
Sedan 80-talet har väljarna i rikspolitiken fått lära sig vad MARKNADEN kräver. Vi som väljare visste inte att järnvägen, posten, tele, el etc måste avregleras för att vi medborgare skulle få det bättre? Vi visste inte heller att allmänna kommunikationer skulle upphandlas och att upphandlarna inte kunde ställa krav på rimliga arbetsvillkor i respektive bransch. Vi visste inte heller att EU var svaret på alla våra böner, se hur den har berikat vår vardag i dag med bestämd storlek på tomater, vi slipper se vad det finns för risker i varudeklarationer och med genmanipuleringen. EU undanröjer gärna konkurrenshinder på byggen i Waxholm. Tänk på vad bra det har blivit.
Tänk att man kan sitta på "gubbhyllan" och bara hänvisa till att MARKNADEN kräver, och vi kan inget göra?
Man kan tro att allt detta skulle vara ett borgerligt påhitt, men sossarna har varit minst lika pådrivande. Politikerföraktet stiger när man i princip inte kan se skillnad på sossar och borgare.
Mona Sahlin hade chansen att "komma ut", och få sitt parti att hänga av sig Göran Persson-oket, men fortsatte lika maktfullkomligt just i dagarna, med att slå sig ihop med miljöpartiet utan förankring i partiet. Hon fick käka upp det och göra en pudel, men hon hade antagligen fått klartecken från LO:s svagaste ordförande någonsin, Vanja Lundby Wedin. Inte underligt att facket tappar medlemmar, det är inte bara a-kassan som avgör det.

Du har lång facklig bakgrund och har suttit i Stockholms
stads fullmäktige för vänsterpartiet. Nu är du egen
företagare, vad gör du och vad fick dig att byta karriär?

Jobbade extra på Posten, när jag tog min ekonomiexamen 1982 på vuxengymnasiet. Tyckte om skiftgången på Posten och fortsatte på heltid, och tackade dessutom nej till ett erbjudande inom Yuppiebranschen, och när jag efter några år funderade på vad jag skulle göra härnäst, blev jag fackligt aktiv inom Posten. Det var då jag började förstå mer av vad som pågick i samhället, och dåvarande Statsanställdas förbund, numera SEKO, har alltid haft aktiva medlemmar. Många av medlemmarna var aktiva politiskt, förutom i sin egen arbetsmiljö och övriga arbetsvillkor. Jag har facket och dess medlemmar att tacka för mycket.
Men en dag 2004 bestämde jag mig för att hoppa av allting och siktade på att äntligen få tid att skriva böcker, som alltid har varit mitt mål. Det lustiga var då att jag kom in i Stockholms kommunfullmäktige i samma veva som ersättare för Vänsterpartiet, men skulle pröva att bo i Dalarna samtidigt. Så det blev bara en vårsäsong 2005 i fullmäktige. Jag tillhör fortfarande Vänsterpartiets postförening, en mycket aktiv förening. När Gudrun Schyman på 90-talet blev partiordförande, växte mitt intresse för partiet. Men nu har det partiet stagnerat, Det är väl bara kommunalrådet Stig Henriksson i Fagersta som har förstått att möta väljarna på rätt sätt. Men partiet är fortfarande den enda motkraften i svensk politik, men hålls utanför av både media och andra partier.
Att jag arbetar som egen företagare har att göra med att jag vill vara min egen, men också att man kan ha olika verksamheter i sin "firma", exempelvis författarskap.

Hur kommer det sig att du har börjat skriva romaner?

Har alltid kunnat skriva så att det roat människor. Men romanen har låtit väntat på sig, nu kan läsarna - antingen dom vill det eller inte- emotse ett antal böcker om vitt skilda ämnen.

Vem tycker du ska läsa din bok?

Faktiskt alla slags generationer och smakriktningar. Som historiebok, fars eller kärleksroman. Den har även en hel del tips om musik från den tiden. Drömmen vore att ha en samlings-CD som medskick till boken.

Vilken genre anser du att den hör till?

Kan inte bestämma genren, kan bli en egen; Absurdkomisk kravroman

Vem bör INTE läsa din bok?

Carl Bildt, Adam Alsing, Susanna Popova, Göran Skytte, Claes Elfsberg, Paret Schulmann, Johan Hakelius, Peter Wolodarksi, Anders Isacson, Torbjörn Larsson, Barbro Hedvall, Hanne Kjöller, Stefan Fölster, Marcus Birro, Johan von Stael, Runar Sögaard, Thomas Iregard ...

Vad tycker du om Vulkan:

Jävligt bra idé, men priset för att trycka böcker för högt?! Men det övervägs av möjligheten för alla skrivsugna "att komma ut", och att hemsidan är ett forum för läsare och författare att mötas.

Varför valde du Vulkan för att ge ut boken?

Min bok var egentligen klar hösten 2007 och jag skickade in den till några större bokförlag, men eftersom jag varken var kändis eller bloggare, så slängdes den väl i papperskorgen? Samtidigt hade jag läst om att Vulkan skulle starta vid nyåret, så jag kände mig trygg med det, när jag väntade på förlagsrefuseringarna.

Kommer du att ge ut någonting mer här på Vulkan?

Just skriver jag på min första kriminalroman, och blir den inte publicerad någon annanstans så blir det Vulkan.

Länk till boken som finns att köpa här på Vulkan.se

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=17145

/ Malin Letser

"Ur fantasin kommer de bästa idéerna så jag vill absolut uppmuntra till att använda fantasin mer."

Det säger Annelie Rosendahl som är intervjuad här på Vulkan idag. Hennes motto är att allt är möjligt och hon vill att alla ska våga följa sina drömmar.
Själv har hon följt sin dröm och gett ut boken "Leo och det magiska huset". Läs, inspireras och ha en fin dag!

Malin/ Malin.Letser@vulkan.se

Namn: Annelie Rosendahl
Ålder: 33
Gör nu: Är mammaledig men jobbar lite extra på mitt jobb i en homeopti- och hälsobutik i Östersund. Just nu uppdaterar jag deras hemsida vilket jag kommer att göra ända tills jag blir mammaledig på heltid igen i maj då vi får vårt andra barn.
Motto?: Allt är möjligt!
Nyårslöfte?: Uppföljaren till min första bok ska skrivas klart under 2009.

Berätta om din bok "Leo och det magiska huset". den handlar om en liten kille som går upp på sin farfars vind på jakt efter en hemlighet hans farfar har råkat försäga sig om?....

Farfar är väldigt tankspridd och när Leo får höra att det ska finnas en hemlighet på vindensätter han genast igång för att hitta den.
Leo är en kille som gärna vill försöka lösa allt själv så när han via en magisk tavla hamnar i Sagoskogen vill han försöka rädda de utsatta tomtarna själv, utan att blanda in sin farfar. Det leder till lite problem men som tur är finns det hjälp på flera håll. I boken får vi möta älvor, tomtar och figurer som kallas för gråskägg och guldflätor. I Sagoskogen är allt möjligt. Där är det fantasin som härskar.

Hur fick du inspiration till - och kom på denna berättelse?
Det började med att jag fick en idé till en bilderbok, men när jag började skriva så blev det bara fler och fler sidor. Historien skrev sig nästan själv ibland känns det som och det slutade med en hel bok.

För vilka åldrar är denna bok tänkt?
9-12 år är nog en lämplig ålder. Men det är beroende på hur läsvan man är och med hjälp av en vuxen passar den även till de lite yngre.

Är den lite läskig eller bara spännande?
Den är mest spännande men kan kanske upplevas lite läskig av de lite yngre. Men min avsikt är att skapa fantasifulla och positiva böcker så det kommer alltid att sluta lyckligt.

Jag har läst att du är på gång med en uppföljare...betyder det att Leo hittar nya hemligheter och äventyr han vill utforska, eller är det en fortsättning på detta äventyr?
Det finns en ouppklarad sak i slutet av boken som Leo givetvis måste försöka rätta till, så det blir en fortsättning som samtidigt leder till nya äventyr.

Hur kommer det sig att du har valt att skriva barn/ungdomsböcker?

Det känns viktigt för mig att skriva barn/ungdomsböcker för de kan verkligen behöva lite extra uppmuntran idag. Ibland får barnen bli stora så fort och jag vill att de ska kunna finna hopp och glädje i mina böcker som gör att de själv vågar tro på sig själva och det som de vill göra.

Vad är det som är så viktigt med fantasi och berättelser för dig?
Ur fantasin kommer de bästa idéerna så jag vill absolut uppmuntra till att använda fantasin mer. Via berättelser får man skapa sin egen bild av hur allt ser ut vilket utvecklar fantasin. Sedan är det väldigt spännande med berättelser. Alla har vi en historia att förmedla.

Vissa människor läser aldrig böcker eller skriver, vad tror du att det beror på?
Vi har alla olika intressen och förmågor så vi dras till olika områden. Sedan har kanske inte alla fått en positiv läsupplevelse som liten, vilket hänger kvar i vuxen ålder. Ibland var man tvungen att läsa en bok i skolan som inte alls var särskilt bra och sådana saker kan hänga kvar. Idag konkurrerar läsandet också med datorer och TV-spel så böckerna får säkert komma längre ner i prioriteringen hos vissa. Alla familjer läser inte så mycket böcker och det sprids lätt till nästa generation.
Men ingenting slår en bra bok!

Vad betyder skrivandet för dig?
Det betyder jättemycket. Där får jag utlopp för min kreativitet och det ger en sådan otrolig glädje. Eftersom jag själv är rätt nyfiken bara måste jag skriva vidare då jag själv sällan vet hur fortsättningen kommer att bli.

Kommer du alltid att skriva? och har du alltid gjort det?
Ja det tror jag absolut. Nu när jag även får hålla min egen bok i handen så blir lusten att skriva ännu större. Känslan av att min bok är utgiven är helt obeskrivlig. Jag har alltid skrivit små berättelser sedan jag var liten så mitt intresse har funnits länge.

Något mer?
Har man en dröm ska man följa den. Det ger en sådan otrolig glädje och desto mer får man sedan tillbaka.

Länk till boken som finns att köpa här på Vulkan.se:

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=21898

/ Malin Letser

Idag har vi en intervju med Peter J. Fahlén som har skrivit  boken "Min bok om slutet". Jag vill rekommendera alla att läsa intervjun. Mer tänker jag inte säga.

En trevlig helg önskar jag alla. Ta hand om er själva och varandra.

/ Malin Letser

foto:Sheena Lindberg

Namn: Peter J. Fahlén
Ålder: 26
Bor: Örnsköldsvik
Gör nu: Sjukskriven

Du skriver om en dödsolycka som inträffade i Svejdeholmen
utanför Örnsköldsvik i juni 2007, och att boken handlar om
mannen som överlevde. Du skriver om hur omgivningen och
omständigheter därefter förändrades totalt i hans liv.
Vad var det värsta och svåraste för honom? Var det hur
människor såg på honom, blickar, rykten, ångest?       
                                                                                                                                         
Det var en kombination. En stor helhet med många detaljer. Det var hemskt svårt att vakna upp i sjukhussängen, oförmögen att röra sig eller kunna prata, och försöka förstå vad som hade hänt. Allting klarnade med tiden och som om det inte var nog att försöka ta sig tillbaka till livet, väntade ett åtal för ”vållande till annans död”. Jag respekterar rättvisa och anser inte den detaljen vara fel på något vis. Den frambringade dock en annan bild av mig hos många personer som fällde många illa valda kommentarer av ondo, i en mindre stad där många vet vem som råkat ut för vad. Blickarna, ryktena och kommentarerna gjorde svårare sår på min insida än vad olyckan gjorde på min utsida.

På vilka sätt försöker han gå vidare och finna ny
inspiration och lust i livet? Vad gör han?

De självklara bitarna som innefattar hård träning och att klara av att leva själv, i en egen lägenhet, där man får bygga sin egen vardag. Utöver dessa så är det ett ihärdigt sökande efter inspiration, där vissa dagar alltid kommer att vara lättare och bättre än andra. Leendet har blivit speciellt. Såväl det egna som många andras. De tillfällen då det visar sig är de som ger lust, kraft och energi att fortsätta testa nya vägar. Hela tiden.

På vilket sätt är boken skriven? Är det i dagboksform, i
tredje person, romanform?

Den är skriven i en löpande text, som börjar med att berätta vem jag var och hur mitt liv såg ut, för att sedan övergå till hur jag vaknar upp på sjukhuset. Hur mitt medvetande så sakteliga kommer tillbaka. Informationen om vad som hänt är svår att ta till sig där och då. Dock står vad som krävs för att kunna gå, skratta, prata och leva igen mer och mer klart för mig. Det blev en utmaning som är svår att beskriva, då alla ord riskerar att bli för små, men jag antog den.Jag berättar några starka situationer under rehabiliteringstiden som gjorde viktiga intryck på mig och sedan om hemkomsten. Den blev en upphöjd resa där livet var en enda stor fest, en av de där man önskar aldrig ska ta slut, vilket den gjorde då åtalet offentliggjordes.

Har det faktum att olyckan skedde i en småstad en viktig
betydelse? Tror du att omständigheterna skulle vara
annorlunda för honom om det skedde i en storstad?

Det är en fråga som är svår att svara på då jag inte har upplevt vad som det andra frågetecknet hänvisar till. Mitt svar är dock att jag tror att en större stad skulle inneburit mer anonymitet, inte lika stort fokus, inte lika många blickar och mindre skvaller.

Vill du berätta vad det var för olycka, eller ska vi lämna
det åt den som läser boken?

Det var en frontalkrock med två personbilar ungefär halv fem på eftermiddagen. Bra väderförhållanden. Inga vittnen. De första som anlände fann att min bil stod på fel sida vägen, i mitt mötande körfält. Hon i den mötande bilen, som var en medelålders kvinna, avled så småningom till följd av det som hänt. Själv var jag väldigt illa däran en längre tid, nedsövd i sexton dagar, med livshotande skador. Jag har än idag inte ett enda minne av denna dag utan har fått all information berättad för mig i efterhand.

Vad fick dig att skriva boken? Är det en självbiografi
eller skriver du om någon annan människar liv?

Jag har alltid skrivit litegrann. Mest bara som hobby eller ett sätt att utveckla vissa tankar och sortera intryck. Ibland skickade jag in saker som jag skulle velat få publicerade, dock så fick jag alltid kalla handen, tills en kontakt på ett förlag jag inte vill namnge fick nys om att jag upplevt det här. I början av 2008 gav hon mig ett erbjudande att bli publicerad om jag skrev och berättade min version av händelsen. Om jag berättade mina egna intryck av att ha upplevt och genomlevt att ta sig tillbaka från detta. De ville publicera det jag skrivit precis till de rättsliga förhandlingarna, vilket jag tackade nej till, dels för att jag inte ville sälja exemplar marknadsfört av en rättslig process och dels av respekt för kvinnans anhöriga. Det är en självbiografi. Många har vädrat sina åsikter under den här tiden. I och med denna skrift så har jag fått säga mitt.

Är detta en bok som kan vara till hjälp för människor som
av olika anledningar mår dåligt/ har ångest/ tappat
livsinspiration? Eller bör den snarare läsas då man mår bra
och är stark nog att klara av att läsa den? Vem tycker du
ska läsa boken?

Den är definitivt inspirerande. Man behöver inte vara stark och stadig för att ta sig igenom den, självfallet är den väldigt ärlig och känslig på många ställen, men mycket av mitt syfte med att dela med mig av den är att folk ska värdera sin tillvaro. Hur man tolkar det skrivna ordet är rent individuellt, jag säger inte att mina värderingar är bättre än andras, dock berättar jag i texten om situationer som kommer framkalla åsikter och känslor. Jag anser att boken fungerar att läsa för alla, då medmänsklighet är ett genomgående tema, men rekommenderar den främst för de som känner sig utsatta eller har någon närstående som går igenom någonting svårt.

Hur känns det att ha gett ut boken?

Jag tvekade en liten tid innan jag gjorde det och när jag väl tagit mig för det så var det några nervösa nätter. Texten beskriver mig väldigt ärligt, den lämnar ut mig ordentligt, men det är en historia som jag tycker är värd att berätta och som jag står för. Som jag varit inne på så har många fällt illasinnade kommentarer, vilket jag haft oerhört svårt att ta, och med denna text så har jag fått ge min bild av det hela.

Har du alltid skrivit?

Som jag berättade här ovanför så har jag alltid skrivit. Många dikter och kortare noveller. Ibland har jag försökt mig på att satsa och börja skriva något längre manus, aldrig varit särskilt nöjd men ändå skickat in det, för att sedan bli nekad. Det har varit väldigt svårt att motivera sig att fortsätta sådana gånger, utan jag har istället åkt till arbetet klockan 07.00 morgonen därpå och låtit idéerna rinna ut i sanden. I och med den positiva respons ”Min bok om slutet” givit mig så kan det hända att det blir dags att omvärdera det tankesättet, då jag också är sjukskriven och min framtida arbetssituation är väldigt osäker som det ser ut just nu.

Kommer du att fortsätta skriva, ge ut något mer på Vulkan?

Jag kommer att fortsätta skriva, om det sedan blir något som är värt att ge ut, det återstår att se. Jag vill dock lägga till att jag tycker att Vulkan är ett beundransvärt bra initiativ och ett steg i rätt riktning för alla som skriver och vill dela med sig.

Länk till "Min bok om slutet" som finns att  köpa här på Vulkan:

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=25725

/ Malin Letser