Ålder: 14
Gör nu: Går i nian
Bor: Göteborg
Mångfald för mig: Att man accepteras för den man är, oavsett ursprung, personliga stil eller utsende.

Ditt bidrag är en artikel om att du tycker att vi måste få bort, vad du tycker är, den konstiga normen om att människor ska behandlas olika beroende på var de kommer ifrån. Berätta lite mer...

Jag tycker att i dagens Sverige så har vissa en konstig syn på människor i helthet. Vissa personer tror i princip att om har en annan nationalitet än dig, så är man helt annorlunda. Det är oftast inte så, det är i själva verket svårt att komma helt ny till en främande land där man inte kan språket eller inte känner någon alls. Oftast så har man rest under press för att man inte kan stanna kvar i sitt eget hemland. Då är det inte speciellt motiverande eller roligt alls att då bli mobbad och retad för sitt språk, sitt sätt eller sin religion. Jag tycker att det är kul att få se hur världen ser ut, för det är inte bara just din stad som räknas. Man kan vända på det, om du själv skulle komma till te.x: Iran eller Irak, hur lätt skulle det vara. Att lära sig ett helt nytt språk, att vara ensam om att vara kristen eller ateist tillexempel. Då inser man att det inte är så lätt, och vi i Svergie gör det inte lättar genom att ignorera människor som vi själva anser "annorlunda". Många har fördomar och vill inte ens nämna personer vid namn, men vid närmare eftertanke vad ger vi dem för chans egentligen. Nej jag tycker att vissa personer borde öppna ögonen och se det som existerar.

Vad fick dig att skriva texten? Var det speciellt för tävlingen?

Ja det var speciellt för den här tävlingen, men jag gillar att engagera mig i sånt som jag tycker viktigt, så jag har skrivit liknande texter förrut. Just den dagen när jag skrev texten så läste jag en artikel om en tjej som inte vågade gå till skolan längre för att hon blev mobbad pga av att hon var muslim. Jag tycker att det är helt fel och jag reagerade på det, och det var nog det som ligger till grund för den här texten.

Hur tycker du det är att vara ung i Sverige? Vad är bra /vad är jobbigt och vad kan bli bättre?

Jag tycker att det är ganska bra att vara ung i Sverige. Bättre än vad man tror kanske jag ska säga. Det är bra att det finnsgratis fritisgårdar som man kan vara i på kvällarna om man kanske har det jobbigthemma eller något liknande. Det är bra att detär skolplikt, det är bra staten ser till att de vars föräldrar inte kan ta hand om sitt barn, placerar barnet i fosterhem. Men sen så finns det såklart brister också, bara det faktum att man stänger ner fritisgårdar för att spara pengar är något som inte borde förekomma.

Vem/ vilka tycker du bär ansvaret för att unga människor ska må bra?

Först och främst deras föräldrar, men även mormor, morfar, farmor, farfar osv.. Lärare i skolan ska också hålla öron och ögon öppna, även kanske ens tränare eller dylikt.. Sen så kan man så kan man säga att visst egentligen så borde regeringen bära ansvar för det, men det går inte att säga riktigt så. Med tanke på hur många unga det faktiskt finns i Sverige idag så funkar det inte om regeringen ska hålla koll på det.
Jag tycker också att kompisar eller syskon ska vara lyhörda för hur ens kompis mår.

Hur kom du i kontakt med tävlingen?

Jag sökte efter olika artiklar om mångfald och så kom den upp, eftersom jag alltid har gillat att skriva och dessutom är intreserad av det här ämnet så skickade jag genast in!

/ Malin Letser

Hej!

Vi på Vulkan är otroligt glada över alla bidrag vi har fått in till Ungdomens röst! Nu arbetar juryn för fullt med att läsa alla fantastiska texter. Vinnarna kommer att koras i mars.

Nu fortsätter vi att publicera intervjuer med deltagarna i tävlingen här på bloggen. Idag har vi en intervju med Annelie Hollander. Hon har skrivit om en tjej som vågar gå utanför ramen och inte bryr sig om vad andra tycker. Hon vill vara den hon är!

Om ni har frågor om Ungdomens röst eller vill bli intervjuade för bloggen får ni gärna höra av er till mig!

Massa varma hälsningar! Malin/ Malin.Letser@vulkan.se

Ålder: 18
Gör nu:Studerar på teaterlinjeni Ystad.
Bor:I Alestad
Mångfald för mig:Många olika sorters, mer än en! Att livet inte är en svart och vit film, utan alivet kan vara färglatt också. Att det finns röd, gul, orange, blå, brunoch rosa och många många fler färger än bara svart och vitt. Tillexempel en gott och blandad påse, mer än bara en smak. Det är mångfald för mig!

Berätta om ditt bidrag. Du skriver om en tjej som heter
Elisabeth och som har en egen stil...Vad gör henne speciell?
Att hon har hittat en stil hon trivs med. Att Elisabeth skiljer sig från de andra för att hon vågat ta steget ut ur ramen, hon bryr sig inte om att hon inte passar in. För hon vill vara den personen hon är!

Tycker du att hon är en förebild eller varför skriver du om
henne? Varför passar det in i tävlingen?
Ja hon är en förebild eftersom hon slitit sig ut ur mängden. Alla andra försöker passa in i mängden hon vill ut ur bestämmelserna över vem man ska vara. Hon har hittat sin väg. Mångfald är olika sorters för mig. Alla andra tillhörde samma sort och hon en egen. Hon visar att man kan vara annorlundaoch ändå finnas till.

Är texten skriven för tävlingen?
Ja det är den kan man säga. Jag har varit inne på detta innan men just denna texten skrev jag för tävlingen.

Anser du att människor vågar vara sig själva i Sverige?
Eller tror du att många faller in i ”mallar” i rädsla för
att sticka ut och vara annorlunda?
Många faller lätt in i de så kallade "mallarna" i alla fall i unga åldern då man måste gå på en och samma linje. Men nu förtiden så har de här "mallarna" vidgats. Allt fler och fler sticker ut och det beror på gymnasievalen tror jag, då man kan välja den linjen man vill gå och den som passar en och sin stil. I unga åldern så hamnar man lätt i att göra som alla andra men självklart kan det vara så i äldre åldern också. För vissa varar det i hela livet. Ja Sverige är ganska fritt. Man kan vara mode, emo- klädd, rockare, svart rockare, secondhand klädd och många andra stilar. Jag känner att det blir allt mer och mer vanligt med "annorlunda" kläder/stilar. Men sen tror jag absolut att det kan bli bättre.

Är Sverige bra på mångfald? Vad kan eventuellt bli bättre?
Om jag säger så här är vi i alla fall på rätt spår, men vägen är lång. Det kan alltid bli bättre. Som jag skrev ovan så blir det allt mer och mer tillåtet, vissa saker är fortfarande ganska svara att förstå för vissa. Många äldre ogillar tillexempel stilen med byxorna hängandes nedanför rumpan och trasiga byxor. Men det har också accepterats. Jag tror att i framtiden blir alla klädstilar tillåtna. Och de flera personligheter. Eftersom ingen är likadan. Det finns bra saker att hämta i alla, ibland måste man bara släppa efter och känna efter.

Har du någon bra förebild som du vill dela med dig av?
Oj det finns många. Jag har många förebilder. Inom olika saker. Så jag vet inte riktigt vad jag ska svara här. Men det finns många.

Vad tycker du om tävlingen?
Jag tycker att ämnet var bra, att få läsa vad folk i alla åldrar anser om mångfald. Jag blev direkt intreserad och började tänka efter på vad mångfald var för mig så det var en tankeställare.

Skriver nu annars?
Ja, jag skriver alltid annars. Allt kan man väl nästan påstå. Både böcker, noveller, dikter och krönikor. Att skriva är en stor passion.

/ Malin Letser

Det är titeln på Inger Stockmans bok som finns här på Vulkan. Huvudpersonen är Monika, en levnadsglad kvinna som jobbar inom hemtjänsten. En dag får hon ett telefonsamtal som komer att förändra hennes liv...Läs om boken och om  Inger i  dagens intervju.

Har du gett ut en bok här på vulkan och vill bli intervjuad för bloggen? Eller har du bara någon fråga angående bloggen? Då får du gärna höra av dig till mig. Ha en fin dag!

/ Malin, Malin.Letser@vulkan.se

Bor: Göteborg, med man och fyra katter i ett hus med skogstomt.

Gör nu: Jobbar som kontaktperson inom Göteborgfrivilligcenter, och hjälper min man att renovera köket hemma. Skriver också vidare på min karaktär som jag kallar Monika, där jag tänker låta henne berätta om en händelse i mitten av 1960-talet.

Ålder: 47

Motto: Att även en tråkig dag kan vara värdefull

Förebild: Människor som har ett andligt djup och står starka i vilka de är

Favoritbok/författare?: Har många, svårt att räkna upp så här men ska försöka; Kerstin Ekman, Elsie Johansson, P.D James, Peter Englund, Håkan Nesser, Selma Lagerlöv, John Ajvide Lindkvist, Kerstin Torvall, Marie Herrmansson och gamla ryska författare, Fröding, Nils Ferlin Bland många andra som jag väl inte får plats att nämna så här.

Din bok utspelar sig i slutet av 80 - talet då HIV blev verklighet i Sverige. Huvudpersonen är Monika som jobbar inom hemtjänsten och har ett rikt nöjesliv. En dag får hon ett telefonsamtal som förändrar hennes liv. Vad är hennes första tanke/känsla när hon tar emot samtalet?

Chock, overklighet, som att vara i en film där det som sägs inte angår henne egentligen.

Vad är det värsta för henne då hon inser att hon är sjuk. Är det rädsla, skam, ånger?

Nej, konstigt nog kan tyckas, så känner hon sig inte alls rädd, ser det mera som att något nytt kommer att hända henne. Visst, det är chocken som får henne att hålla allt ifrån sig på det här sättet. Monika tror sig att hon nu kommer att bli sedd, rentav bli lite speciell, för det kan ju inte vara så farligt med lite cancer, tänker hon.

På vilket sätt får vi följa Monika? Hur lever hon efter att ha fått beskedet? Hur går hon vidare?

Genom att hon försöker ta sig för saker och försöka leva som hon gjorde innan. Hon vågar inte känna efter för mycket av rädsla att drunkna i allt det obegripliga. Så länge det är rörelse runt omkring är hon trygg, tycker hon. (Där av titeln).

Du skriver att det som händer i boken påminner en del om ditt eget liv, på vilket sätt?

Jag blev också sjuk och har låtit Monika föra fram lite av det som hände mig. Men sen har jag tagit bort och lagt till, allt efter fantasin.

Vem/Vilka skulle du rekomendera att läsa boken?

Unga och Äldre kvinnor och män med liknande erfarenheter. De som känner någon som har, eller haft cancer, samt personal som träffar patienter som drabbats. Kan också vara lämpligt för dem som utbildar sig i människo-vårdande yrken.

Vad fick dig att skriva boken?

Ville skriva en bok som jag hade behövt läsa, då jag själv var där Monika är och även efteråt. Tycker också att den här sortens romaner behövs, (och att det inte är bara kända personer som får sin röst hörd). Vi måste våga prata mera och släppa fram det som är tufft. Tror att man då kan råda bot på något av all den ångest som finns.

Vad önskar du att läsaren ska känna efter att ha lagt ifrån sig boken? Har du något speciellt budskap?

Tröst och bekräftelse, att man inte är ensam. Att livet rör sig framåt och lägger smärtan bakom sig, några steg i taget för varje dag. Sen vill jag att läsaren ska ha fått ytterligare förståelse av några av alla ”konstiga” reaktioner man kan få då man drabbats av en mycket svår kris.

Du är journalist men har allt mer dragits till det skönlitterära skrivandet. Vad tror du att det beror på?

Att jag gillar att hålla på med långa projekt, där jag får gå in och riktigt grotta ner mig. Det blir som en parallell värld som jag skapar själv – och kan gå in i när jag vill.

Kommer du att ge ut någonting mer här på Vulkan?

Ja det kommer jag säkert. Har ju varit ute och rest en del och tänkte göra en bok med bilder och personliga reflektioner om resor jag och min man gjort i Sydostasien.

Vad tycker du om Vulkan? Vad kan bli bättre?

Tycker Vulkan fyller ett tomrum som gör det möjligt för både läsare och författare att kunna nå varandra, utan bokförlagens ”trånga” passage.

Kunde vara bra om ni på olika sätt kunde lyfta fram våra böcker i olika lämpliga sammanhang. Tex. genom riktad reklam till kommuner, landsting och skolor. Kanske ordna litteratur uppläsningar, där vi som vill medverka kan sätta upp oss på listor. Samt att synas på bokmässor på både små och större orter.

Någonting mer?

Att ni fortsätter finnas.

Länk till Inger Stockmans bok "Sitt inte bara häs och andas" som finns att köpa här på Vulkan!

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=24984

/ Malin Letser