Berätta om din bok "Kokbok för systemförvaltare"!
Boken beskriver hur man skall hantera den kanske viktigaste fasen i ett IT-systems "liv". Normalt lägger vi all kraft på projektfasen för att sedan släppa taget om systemen när de väl gått i drift. Min poäng är att det är då den besvärligaste fasen i ett systems liv börjar. Det är nu vi skall leverera de resultat som utlovades när vi fick pengar till ett utvecklingsprojekt, eller ett systeminköp. Det är nu de utlovade effekterna i verksamheten skall infrias. Tyvärr har det traditionellt varit ont om bra metoder för att på detta sätt förvalta system. Jag försöker råda bot på det.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Boken är ett resultat av egna tillkortakommanden, liksom av en mängd uppdrag, där organisationer bett mig hjälpa till att få en god systemförvaltning till stånd. Boken har också tillkommit pga av att jag känner mig irriterad över hur en del s.k. experter försöker kränga på organisationer byråkratiska och dyra metoder, som främst går ut på att generera intäkter till konsultföretagen ifråga. All min egen erfarenhet, allt jag sett i mina uppdrag och all feedback jag fått, har sammanstrålat i boken.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Jag har alltid haft lust att uttrycka mig på olika sätt. När jag känner mig inspirerad och tycker att jag hittat något som kan tillföra verksamheter nytta, så vill jag gärna dela med mig av det. När jag stötte på Vulkan, så försvann plötsligt alla de praktiska hinder jag tyckte mig se med en traditionell bokutgivning. Med Vulkan behåller jag kontrollen och kan enkelt göra ändringar och uppdateringar i den takt jag har lust.

Hur reagerade din omgivning när du plötsligt var publicerad författare?
Några har tyckt att det är något särskilt med att ge ut en bok och uttalat sig uppskattande. Själv tycker jag kanske inte att det är så märkvärdigt.

Skriver du på något nytt nu?
Jag skriver emellanåt på en bok om hur man bygger upp IT-strategier.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Skriv om det du brinner för. Inse att konkurrensen om läsarna är mycket stor och bli inte besviken om alla inte genast inser att de bör köpa och läsa din bok. I övrigt beror det naturligtvis på inom vilket ämne man vill uttrycka sig.

Varför ska man läsa din bok?
Man skall läsa den för att man är intresserad av systemförvaltning.
Man kan också läsa den för att man blivit besviken på alla de konsulter som vill göra pengar på att sälja byråkratiska och ibland obegripligt tillkrånglade modeller för systemförvaltning.

Vad gör du när du inte skriver?
Jag arbetar med egen konsultverksamhet inom affärs- och processutveckling. En del av detta är att försöka få organisationer att inse att det inte behövs så mycket för att med egen kraft få till stånd en bra systemförvaltning. Sedan är livet så mycket mer än bara jobb. Det innebär att jag numera ägnar mycket tid åt att leva ett liv som inte kretsar runt kollegor, arbete, uppdrag och behovet av att vara mitt i "flödet".

Intervju med Cecilia Bäcklander, en av författarna bakom boken ”Nattvandrare och fredslöpare”.

Berätta om din bok "Nattvandrare och fredslöpare"!
Boken handlar om människor och utveckling i Östafrika. Den bygger på våra personliga erfarenheter av att bo och arbeta i regionen under många år. Framför allt skildrar vi ett antal kvinnor som betytt mycket för oss och som kämpar för sin familj, sina medmänniskor och sin region. Vi tror att den stora outnyttjade utvecklingsmöjligheten finns hos kvinnorna, som idag utför det mesta av arbetet, värnar om barn och familj men har alldeles för lite inflytande. Boken skildrar också politiken, konflikterna och korruptionen. Trots de stora problem vi berättar om hoppas vi att vi också lyckas förmedla vår stora kärlek till regionen och till de människor som vill förändra.

Hur kom det sig att du började intressera dig för Afrika?
Efter alla år vi har tillbringat i Östafrika tyckte vi att vi hade en historia att berätta.Vi har haft möjlighet att följa både människor och utveckling under många år. Ibland kan en familjs historia berätta mycket om utvecklingen i stort.

Berätta om ditt favoritstycke ur "Nattvandrare och fredslöpare", eller om något i boken som ligger dig extra varmt om hjärtat!

De människor som betytt mest för oss är Tukuma och familjen Shamso i Etiopien. Historien om dem inleder boken och är på många sätt nyckeln till vårt engagemang. Tukuma äregentligen så vanlig, så många kvinnor lever ett liknande liv, och ändå är hon vår hjältinna. Tukuma och hennes medsystrar bär upp samhället. Vi har lärt oss mycket av dem.

Maratonlöperskan Tegla Loroupe i Kenya och HIV-smittade Elisa i Tanzania är två andra kämpande kvinnor som gjort stort intryck på oss.

Berätta om arbetet med boken! Vad har varit lättast, svårast, roligast och mest överraskande i skrivprocessen?

Det var lätt att skriva boken. Bo Göransson har arbetat med Afrikafrågor större delen av sitt yrkesliv - som biståndschef i Tanzania på 70-talet, på jordbruksministeriet i Etiopien på 80-talet, som Sidachef i Sverige på 90-talet och som svensk ambassadör i Kenya på 00-talet. Han har alltid sysslat med att analysera utvecklingsfrågor. Jag har arbetet med dokumentärfilm i regionen i ett antal år och därigenom fått särskilda inblickar.

Vi älskar båda att skriva.

Vilka tycker du ska läsa din bok, och varför?

Alla med intresse av Afrika och utvecklingsfrågor. Alla som vill resa till Östafrika. Vi tror den ger lust och inspiration att lära känna människor och länder som vi berättar om. Vi hoppas att den ger kunskaper utöver torra fakta, men också en massa fakta.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Att skriva är en lyx och en njutning när man har en historia att berätta. Jag vaknar på morgonen med nya, bättre formuleringar av det jag skrev dagen innan och kastar mej över datorn. Känslan när språket flyter och man hittar de rätta orden är fantastisk.

Hur reagerade din omgivning när du plötsligt var publicerad författare?

De vill också börja skriva.

Har du några tips till andra som vill skriva en bok?

Detta är min första bok så det är förmätet att ge råd. Men om jag ändå ska göra det är kanske mitt bästa tips att sitta kvar på stolen. Att låta det flöda först och censurera sej sen. Man måste inte ha överblicken från början.

Namn: Mats Wärmé

Bor: I Stockholm
Gör: Sysslar i någon grad med medicinsk rådgivning, speciellt med terapirestistenta tillstånd i muskler och leder samt en och annan debattartikel.


Din bok "Självbespeglarna" skildrar olika människor som alla
har någonting gemensamt, strategier för att bekämpa/dämpa
ångest och oro och få vardagen att fungera. Berätta på
vilket sätt vi får följa dessa personer.

"Självbespeglarna" är främst en berättelse om de existentiella villkor under vilka människor framlever sina liv och hur de på olika sätt försöker lösa sina problem. Några av personerna nämns bara i förbigående. Andra
kan man följa över kapitlen. På vilket sätt frågar du?! Som att titta i ett kalejdoskop; växlande bilder som
oombedda tränger in i skallen när man befinner sig på en analyssoffa.

Kan du ge något exempel på någon strategi som karaktärerna
använder sig av? Är de tillfälliga destruktiva
orosdämpare...alkohol, sex, mat...eller mer positiva
strategier, terapi, träning, yoga..? Finns det ett samband
i karaktärernas strategier?

Vad jag försöker beskriva är hur människan formas. Egentligen ända från moderlivet till livets slut. Hur hon påverkas av motgångar och med ständiga pålagringar eller tekniker försöker undvika sin ångest.
Så står hon där färdig, stelnad och vilsenoch glor ut över sitt liv. Det finns lika många strategier som det finns människor.
Om man kan bryta sig ur detta mönster och se på sig själv i perspektiv (och humor) har man kommit långt.

Hur föddes idén till boken?

Det var inte min idé. Det var någon i min omgivning som med återkommande propåer
menade: "Du borde skriva en roman!" Så blev det till slut så.

Speglar dessa personer människor i vårt samhälle idag?

I allra högsta grad, i alla tider, alla samhällen.

Känner människor igen sig i min bok?

Det borde de göra.

Vilka skulle du rekommendera att läsa din bok? Är det någon som inte bör läsa den?

Den bör läsa boken som är intresserad av spelet mellan individer; hur t ex samspelet i en familj förvränger och ibland gör medlemmarna till karikatyrer. Den som inte är intresserad av de mer djupgående aspekterna i livet kanske ska tänka sig för innan hon el. han läser boken.

Har du alltid skrivit?

Jag har inte alltid skrivit. Förutom debattartiklar.

Vad fick dig att ge ut boken på Vulkan? Hur fick du höra om
Vulkan?

Två förlag var intresserade av boken. Ett förlag antog den men vi kom inte överens om villkoren.
Det kommer så småningom en ny bok. Antagligen vänder jag mig då till Vulkan, som jag tycker har breddat utgivningen och gett fler chansen att publicera sig.

Länk till Självbespeglarna som finns att köpa här på Vulkan.se:

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=9194

/Malin Letser

Berätta om din bok Musfällan!
Jag har kallat den ”en påhittad verklighetsskildring”. Med det menar jag att händelserna skulle kunna ha skett precis som jag berättar dem, men att de såvitt jag vet inte gjort det. Ännu. Det hela utspelas i ett litet industrisamhälle som hotas av utplåning när ortens enda arbetsplats drabbas av den globala finanskrisen. Då griper byns kvinnor in på klassiskt manér. Dom beslutar sig helt enkelt för att ligga med benen i kors tills karlarna tar reson och ger sitt stöd för de framväxande idéerna om att man måste dela på de jobb som finns i stället för att skicka ut fler och fler i arbetslöshet. När allt ser ljust ut igen slår marknadskrafterna till, hårt och obevekligt.. Mot dem står till och med kärleken sig slätt.

Vilka ska läsa Musfällan? Och varför?
Alla förstås! Allvarligt talat tycker jag att min roman bör intressera alla som nån gång funderat över vad morgondagens människor ska leva av – och för. Själv är jag helt övertygad om att det som vi idag ser som viktiga och meningsfulla jobb aldrig mer kommer att ge vad vi kallar full sysselsättning. Då har vi bara två saker att välja mellan: Att vi delar på de jobb som finns eller att fler och fler hamnar helt utanför arbetsmarknaden.

Vad inspirerade dig att skriva en roman?
Jag har alltid skrivit. Och jag har alltid drömt om att kunna ge ut en roman. Faktum är att jag fick mina första noveller publicerade innan jag fyllt 15. Sen tog jag time out – fast jag vet inte om begreppet fanns då – och när man kommit upp en bit i åren är man ju inte längre intressant för förlagsbranschen. Skrivit har jag gjort ändå. Försörjt mig växelvis som journalist och copywriter. Genom en kollega fick jag kännedom om Vulkan. Först då kunde drömmen förverkligas.

Var det självklart att det skulle bli Musfällan eller hade du andra idéer?
Det gav sig självt på något sätt. Jag tycker att jag hittat en idé som ligger precis rätt i tiden. Själva grundidén har jag burit på ett tag, men det var när finanskrisen slog till i USA som jag insåg att det var nu eller aldrig som gällde. När jag kommit så långt skrev jag färdigt romanen på några veckor.

Vad har varit lättast, svårast, roligast osv i arbetet med boken?

Svårast var nog att begränsa sig. Att inte sväva ut för mycket i periferien. I ett första utkast var min roman betydligt längre. Jag tror den tjänade på att ett par tämligen ovidkommande händelser fick maka på sig. Och roligast: För mig är själva utformandet av texten lustbetonat. Jag vet att detta kan vara på gott och ont. Det blir lätt för mycket utsmyckning på själva innehållets bekostnad.

Har du några tips till andra som vill skriva en roman?
Det vore väl förmätet med tanke på att det tog så lång tid för mig själv att komma till skott? Om jag ändå skall säga något så får det bli detta: Berätta din historia – och sätt punkt. Själv är jag närmast allergisk mot tegelstenar. Kortromanen är mitt format. Jo, en sak till tror jag kan vara ett gott råd: Snåla inte med stilgraden. Jag skrev min text med 9 punkter Times New Roman. Det blev onödigt smått, men omfånget blev några sidor mindre.

Och så den klassiska sportfrågan: Hur känns det så här på andra sidan målsnöret?
Det var just en fråga till en gammal friidrottare! Och svaret är: Tack, bra. Mycket bra rentav. Jag ser redan fram emot nästa lopp. Men först får vi se om det här försöket leder till en final!

Ska vi tolka det som att du har något mer på gång?
Om formen håller i sig kanske jag ställer upp på nytt. Jag har för mig att det nånstans i gömmorna döljer sig ännu ett romanutkast. Och kanske framförallt ett ganska långt kommet material till en liten diktsamling.

Kort intervju med Peter Palm, författare till boken ”Bok ett”.

Berätta om din bok "Bok ett"!
"BOK ETT" är en annorlunda, lekfull och allvarlig bok som
inte kan kategoriseras vare sig som dikt, novell eller roman.
Den är vildsint och fullmatad och skriven ur lust och inspiration.
Jag citerar här inledningsraderna i boken, vilka är symptomatiska:
"Frida ger mig en örfil och knuffar mig utför berget.
Medan jag faller funderar jag på vad jag ska ha till frukost."

Bokens titel är lite annorlunda, syftar den på att det kommer
att komma fler i samma serie?
För det första tyckte jag att "BOK ETT" var en väldigt passande
debuttitel. För det andra så har du rätt i att det är en serie, men
"BOK ETT" är en sammanslagning av Bok ett, två och tre, en
tredelad serie i samma volym (Ett "kinderägg" där man får tre
i ett!), så det blir inga fler liknande böcker. Däremot har jag
flera andra böcker på gång. Redan om en knapp månad ger jag
ut mina två diktsamlingar "DIKTER" och "BLANDNING".
(På Vulkan så klart!) Och till hösten kommer ännu mer.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Jag skriver i huvudsak för att ge något till andra människor.
Förmedla mina (bok)uttryck och förhoppningsvis beröra.
Jag tror jag inspireras av i princip allt! Ut med känslelspröten
och låt livet flöda in! Musik, människor, resor, världen, drömmar...etc.

Hur reagerade din omgivning när du plötsligt var publicerad författare?
Med stor glädje och ett "Äntligen!" För de vet hur länge jag
arbetat med mitt skrivande. De vet att ett stort mål är nått för mig
och att ett tomrum nu fyllts. Och mina vänner har alltid stöttat mig
genom åren. Stort tack till dem!

Varför ska man läsa "Bok ett"?
Om man tycker om det lätt absurda och surrealistiska, men som samtidigt
är både personligt utlämnande, lättsamt och humoristiskt.
Om man tycker om en bok som man både kan läsa från början eller
hoppa in i på vilken sida som helst. Om man tycker om att läsa något
som författaren (under de tre år det tog) skapat med stor lust och glädje.

Något annat du vill tillägga?
Jag hoppas att Vulkan fortsätter att finnas länge. Det ger en fantastisk
möjlighet för alla skrivande människor - och en viktig sådan.
Slutligen önskar jag mina läsare en god och givande läsning!